Hagakyrkan, Borlänge

I en stad där äldre byggnadsbestånd ofta övergivits eller ersatts står Hagakyrkan idag fram som en sällsynt pärla och ur ett byggnadshistoriskt perspektiv är det särskilt glädjande att Svenska kyrkan valt att investera i bevarandet av denna lågmälda och lite undangömda märkesbyggnad.

HOSARK har haft förmånen att medverka i hela den nu fullgjorda ombyggnadsprocessen med såväl utvändiga som invändiga åtgärder. Syftet har varit att långsiktigt förädla och förbättra huvudnoden för Svenska kyrkans verksamhet i Borlänge.

Genom ansvarig arkitekt Elias Bernsveden och handläggande arkitekt Måns Björnskär har HOSARK upprättat förstudie, program- och bygglovshandlingar. Därefter har förfrågningsunderlag och bygghandlingar tagits fram av HOSARK, som också har samordnat arbetet i konsultgruppen inför upphandlingen av två utförandeentreprenader.

I uppdraget ingick även att ta fram byggnads-, rums-, fasad-, och fönsterbeskrivningar samt påföljande bygguppföljning. HOSARK:s Helena Heymowska har också tagit fram underlag för både fast och lös ny inredning samt renovering av befintligt möbelbestånd.

Hagakyrkans stora kulturhistoriska värde ligger i dess sammankoppling med Borlänge stadshus. I Jean-Paul Darphins kulturhistoriska karakterisering 2005 konstateras följande:

“[Hagakyrkan är ett] ytterst ovanligt och tidigt exempel på arkitektonisk lösning som förenar borgerliga förvaltningsfunktioner med andligt kyrkorum samt kyrkliga förvaltnings och sociala funktioner.

Monumental enkelhet och flärdlös skönhet är ett utlåtande som användes vid invigningen 1936, men ännu kan gälla. Hagakyrkan och kommunhus är ett ovanligt exempel på funktionell och representativ byggnad med multifunktioner. “

“Byggnad med betydande lokala historiska värden som avspeglar såväl församlingens som kommunens utveckling. Anläggningen kan betraktas som en hörnsten i Borlängeortens urbanisering.”

En arkitekttävling hade ägt rum under 1920-talet och det vinnande förslaget av John Åkerlund, som inledningsvis var inspirerat av italiensk klosterarkitektur, blev inför bygget 1936 alltmer modernistiskt avskalat.

Svenska kyrkans del avsågs ursprungligen rymma endast församlingshem och kompletteras med en betydligt större fristående kyrkobyggnad. Därför blev kyrkorummet förhållandevis litet och dess avskalade, närmast profana karaktär går hand i hand med det faktum att salen även fungerade som biograf, med draperier som drogs för koret och en stor filmduk som hissades ner från taket.

Under årens lopp har flera anpassningar gjorts för att möta nya behov och samtidskrav. Den mest omfattande skedde 1974 under ledning av Åke Temnerud, vars modiga färgsättning satte tydlig prägel på kyrkorummet. Senare hade bl.a. ett utvändigt hisstorn tillkommit och kyrkbänkarna ersattes med kopplade stolar. Kontorsdelarna blev successivt alltmer labyrintiska.

Att renovera äldre byggnadsverk innebär som bekant en komplicerad avvägning mellan bevarandevärden, myndighetskrav, tekniska funktionskrav, önskemål om funktioner, estetik och ekonomi. Som arkitekter behöver vi ofta medla mellan olika intressen och hitta rimliga lösningar som är bra för såväl byggnaden som verksamheten, men också för framtida brukare.

I vårt arbete med Hagakyrkan har vi strävat efter att återinföra vissa ursprungliga arkitektoniska intentioner och färgsättningar, men också efter att hjälpa byggnaden återfå en mer sammanhållen karaktär. Detta kommer bland annat till uttryck i den exteriöra renoveringen, i den omgestaltade orgelläktaren och dess sammanhang samt i kontorsdelarna, där den fragmenterade planlösningen nu rensats upp och de många onödigt låga undertaken avlägsnats eller ersatts.