Stockholms slott

Slottsarkitektuppdrag för Statens fastighetsverk och Ståthållarämbetet

2007– 2016

Ursprungliga arkitekter för slottet i dess nuvarande skepnad:
Nicodemus Tessin d.y. och Carl Hårleman (den första halvan av 1700-talet)

Under de år Andreas Heymowski tjänstgjorde som slottsarkitekt vid Stockholms slott utförde HOSARK ett stort antal uppdrag. Det största och mest uppmärksammade var restaureringen av slottets fasader som fortfarande pågår och beräknas klart 2030.

Bilder i urval

Mer om projektet

Åren 2007-2016 var Andreas Heymowski slottsarkitekt vid Stockholms slott, engagerad av Statens fastighetsverk och Ståthållarämbetet. På de kungliga slotten innebär slottsarkitektuppdraget en särskild utmaning, eftersom man blir något av “två herrars tjänare”. I den rollen bör arkitektens lojalitet ligga hos byggnaden, som dess främsta försvarare. Där övriga aktörer har många olika intressen att väga mot varandra är det slottsarkitektens uppgift  att relativt enögt ha byggnadens bästa i åtanke.

 

Arbetsuppgifterna pendlar mellan smått och stort, magnifikt och trivialt. Ena dagen restaurerar man en praktsal, nästa dag behöver man ställa i ordning fler besökstoaletter. För de större uppgifterna anlitas slottsarkitektens eget kontor. Byggnadsobjektets komplexitet och höga säkerhetskrav innebär att omfattande projektanpassningar och försiktighetsåtgärder ibland är nödvändiga. Vissa av HOSARK:s uppdrag utfördes i delar av slottet med så hög skyddsklass att inte ens kontorets medarbetare fått tillåtelse att ta del av slutresultatet.

Bland de projekt som HOSARK var engagerade i, under
Andreas Heymowskis tid som slottsarkitekt, kan emellertid nämnas restaureringen av Rikssalens tak och de intilliggande Ordenssalarna. Att väcka och iordningställa Armfelts rum och Hertig Karls lilla våning i Östra längan från deras tidigare törnrosasömn hörde till de svåraste och mest givande utmaningarna.

 

Det projekt som krävt mest kraft och engagemang är utan tvekan restaureringen av Slottets fasader. Den har pågått sedan 2007 och mobiliserade i stort sett hela HOSARKs personalstyrka under många års arbete med förstudie, programarbete, fullskaleprov, förfrågningsunderlag och därefter igångsättning av de fyra första byggetapperna. Arbetet beräknas vara klart kring 2030 – hela tiden utifrån det restaureringsprogram som togs fram kring 2010.

 

Att restaurera Stockholms slotts fasader är ur alla aspekter en grannlaga uppgift. Slottet är en symbolbyggnad som inte kan få förfalla och som har ögonen på sig. Flera restaureringsideologiskt problematiska beslut måste fattas; den sten som hittills använts för fasaddekoren, Gotländsk sandsten, är vittringsbenägen och klarar inte längre sin uppgift. Med vemod tvingades vi inse att det behövdes en ny, starkare sten. Valet föll på en schweizisk sten, Rorschachersandsten.

 

Den del av fasadarbetena som utan tvekan väckt mest känslor är putsen och dess kulör. Sedan 1990-talet har det pågått en diskussion där många skulle vilja se ett gult slott, sådant det tedde sig i början av 1800 talet, med blekt gul puts och gråmålad sten. Gult fanns med i den palett som var utgångspunkt men visade sig fungera dåligt som bakgrund för den gamla Gotlandsstenen som också den är gul, men snarare blekt smutsgul, med grönstick. Den kulör, en varmt rosa, som till slut valdes, primärt för att den  står vacker som bakgrund för både ny och gammal sten, men också för att den knyter an till Tessins första färgsättning av Norra längan, en terrakottaputs, och för att den inte kontrasterar alltför våldsamt mot den befintliga, bruna putsen under de dryga två decennier som restaureringen pågår.

 

Ursprunget till dagens slott var borgen Tre Kronor från 1200-talet, som till största delen brann ner 1697. Nicodemus Tessin d.y. hade redan i mitten på 1690-talet omskapat Johan III:s Norra slottslänga i den barockstil som han i Rom lärt sig beundra och själv behärska. Längan kunde repareras efter branden och Tessin fick i uppdrag att fullborda den stora anläggningen och Norra längan är fortfarande en del av dagens slott och de på 1700-talet förra hälft tillfogade delarna är, vad beträffar exteriören, kopior av Norra längan.

 

Slottsbygget gick långsamt och det var först 1754 som kungafamiljen kunde ta det nya slottet i besittning. Då var Tessin sedan länge död. Hans förste efterträdare var Carl Hårleman, följd av bl.a. Carl Fredrik Adelcrantz och Carl Johan Cronstedt. I modern tid har några bemärkta slottsarkitekter varit Ivar Tengbom, Sven Ivar Lind och Ove Hidemark.